Det finns stunder när jag blir riktigt trött på att inte ha så mycket pengar som förr. Lever på vårdbidraget nu och det är milt sagt begränsande. I varje fall för mig. Det betyder nämligen att allt roligt tyvärr måste anses som onödigt, och jag måste fundera igenom varje köp noggrant. Och att sätta pengar på mig själv ligger längst ner på listan. Skulle så gärna uppdatera min garderob, boka en klippning och varför inte en flygresa till Norge där en saknad vän bor.
Men, istället försöker jag tänka att den tiden nog kommer och att det är några futtiga månader kvar tills lönen börjar rulla in på kontot igen. Och så tänker jag att det ju inte bara jag som känner mig begränsad ekonomiskt, utan också min fina man som håller vårt skepp på ytan med sin lön. Och framförallt, det är ju självklart värt det. För där ligger hon nu, vårt lilla skrutt, och snarkar i sin säng. Varm om kinderna och med flottigt hår (lax till middag). Och imorgon vaknar hon och börjar babbla i sin säng. Och jag har tid att ligga och lyssna på det. För jag ska inte till jobbet. Lyckans mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar