Sen vänder allt.

Vet ni, ni ska inte vara oroliga för mig, den här dagen turned out just fine. Glad unge efter sömn ute i kylan. Mannen kommer hem från jobbet och jag drar iväg till gymmet. Lite bra musik och hopp hit och dit, plankan och svett i pannan och så är man en ny människa. Lyckades till och med veckohandla på under 10 minuter efteråt, så effektiv blev jag! Och så levde hon lycklig i alla sina dagar. Over and out. 

Gnällmaraton

Denna lilla dam har haft better days om man säger så. Allt är lite småjobbigt. Allt går fel. Maten smakar blä. Gnäll, gnäll, gnäll. Vad det än är så hoppas vi det är över snart. 

Och vad glor du på?

Ta bort den där kameran!

I'm ignoring you...

Tröttbloggen.

Vissa dagar längtar man efter att få gå och lägga sig igen när man stiger upp på morgonen. En sådan dag har det varit idag. Inget speciellt otrevligt har hänt, men jag har varit så trött. Ni vet, håret hänger fult, huden är glåmig, tröjan kliar, huvudet värker och man går omkring i ett töcken, gäspande. Har vinkat av mamma på flygfältet, tröstätit lite choklad och nu tänker jag gå och lägga mig och glömma den 30 januari illa kvickt.

Lovely Sunday

Ett veckoslut med Ediths mormor innebär noll tid för bloggen. Vi har lekt, shoppat, ätit gott, åkt på roadtrip till Ekenäs och bara tagit det lugnt. Nu har mamma och jag precis bastat, åh, vad det är roligt att ha henne här!

Om det inte hade varit så smällkallt hade vi säkert varit mycket ute också, men Edith hann i varje fall testa min morfars gamla spark innan vi åkte hem från Ekenäs idag... Det är något så fint med gamla människor och småbarn. De talar ett hemligt språk som ingen annan förstår.

Mer blogg när mormor åkt, ha det gott tills dess.

Halv sju hos mig.

Har just ätit mig proppmätt. Vad jag åt ser ni på tallriken. Hemlagade klyftpotatis, lax i ugn och sallad. Hade inte vitt, så det blev rött vin till. Mums, helgen kan börja.

I do.

Letar febrilt efter klänningar på nätet. Vi ska på bröllop i februari och vill känna mig fin. Än så länge ingen lycka. Men, så hittade jag denna underbara skapelse från Elie Saabs vårkollektion. Ge mig den, fast cremefärgad, och jag säger själv "I do" när som helst.

Ett litet äventyr.

Idag har jag och Edith varit på ett litet äventyr i en stad som heter Esbo. Staden som är så stor, så stor, att man aldrig någonsin kommer att hinna besöka alla stadsdelar. Ni anar inte, just som man tror att man vet ungefär hur allt hänger ihop så åker man igenom en ny plats igen. Nåväl, idag var vårt mål Karabacka. Ja, i alla fall tror jag att platsen vi besökte hette så. Vi skulle på Ediths första tandkontroll (jag vet, ganska crazy, 1-åringar sitter ju inte precis still i stolen och gapar snällt..)

Vi hoppade således på en för oss okänd buss, åkte nervöst x antal stop framåt och hoppade av i en ännu mer okänd korsning. Sen blev det bråttom, så jag sprang en kilometer längs en väldigt okänd väg. Till slut kom vi fram till en liten skola där vi hittade en skylt med texten Tandklinik.

Vi ramlade in i den minsta tandklinik jag någonsin beskådat, Edith fick en tandborste och en dam med vita plasthandskar grävde runt lite i hennes mun. Edith blev lite förnärmad över detta och brast ut i ett gallskrik. Sen hörde inte jag vad damen berättade om tandvård för småbarn, eftersom Edith är en stolt ung dam och slutar skrika först när hon anser att hon är klar. Jag tittade stressat på klockan och insåg att vi måste iväg om 3 minuter för att hinna med nästa buss. Så jag sa kiitos och tack och så rusade vi iväg igen.

Vi hoppade på okänd buss nummer två, som åkte lite kringelikrokar innan jag kände igen mig, och så var det bara att släpa upp vagnen i en snödriva för att komma till genvägen som leder till vårt hus. Puh. Detta lilla äventyr får räcka för idag - vi fixar inte fler - så nu ska vi ta det lugnt, laga god mat, jag ska dra på spinning och sen är det som så mången annan fredag soffhäng som gäller.

Ibland undrar jag...

...vad hon tänker. Nån som vet?

Bloggtipset för de hungriga.

Alla vet vi ju hur jobbigt det är att hitta på vad man ska fixa för käk under veckan. Blir alltid helt galen när jag är i butiken och måste komma på något fort. Kommer alltid bara på typ tre rätter att laga. Mitt tips till mig själv och er är att gå in på Linnéas Skafferi . Massor med härliga mattips, dessutom har hon gjort det enkelt för oss eftersom hon har en kategori som heter Veckans mat där man kan hitta smarriga recept för hela veckan.

Bilden nedan har jag lånat därifrån. I helgen ska det bli pestolax i detta hus. Mums!

Torsdag - helgen hägrar

Jag tycker veckorna bara springer förbi nu. Kanske det är min nya träningsiver som gör att dagarna går fort, vad vet jag. Skönt, tycker jag att januari är förbi. Gillar februari mer.

Till veckoslutet kommer världens bästa mamma hit. Jag har tänkt att vi ska göra hennes favoritsaker, dvs åka till Ikea och ta oss till närmaste Indiska. Och så ska vi gå på långa promenader, hänga med Edith och bada bastu och dricka lite vin. Vad brukar ni göra när ni hänger med era mammor? (Och vad spännande om någon verkligen svarar på den frågan...)

Edith med sin mormor på Mellstens strand i somras.

Så här länge tog det tills...

...dottern lärde sig stå upp i matstolen. Ajöss, lugna matstunder...

Melissa Horn

Om en vecka ska jag och några kompisar gå på Melissa Horn på Korjaamo i Helsingfors. Gillar henne starkt. För många år sedan, när vårt kompisgäng drog till Åre, såg vi henne live första gången. Då spelade hon tillsammans med en trubadur på after skin. Galet bra även då, och sen dess har hon gjort succé. Ser fram emot detta big time.

Om du också är sugen, skynda dig att köpa biljett här. Begränsat antal platser kvar.

Ännu en vanlig förmiddag

Vi sov gott och länge (väckning kl 8 är länge i detta hushåll) och åt frukost. Sen tog vi oss i kragen och tog en promenad till butiken. En tung promenad, massa snö. Heja vintern, du kommer att göra under för min kondition! Efter det passade vi på att leka lite i snön. Mycket spännande liv vi lever här i nästan-Grani.

It's another body.

Idag när vi kom hem hittade vi denna i vår postlåda. Ediths moster har varit i New York över nyår. Tack snälla du. 

Nehepp.

Nu är det dags för dessa två brudar att klä sig lite mer anständigt och sen ta sig iväg på hederlig tjejträff. Jag får träffa två av mina bästa väninnor och Edith får träffa sin bästis. Vackert så. OTROLIGT vackert där ute nu, om det är någon som missat det. God tisdag på er alla!

Nytt i garderoben.

Edith fick en ny body idag. Så söt, skulle gärna ha en själv. Fast inte en body då, utan som tröja, men det förstod ni säkert.

Finns på Henkka & Maukka för inte många pengar alls. 

Mellanmål

                                                            Snipp, snapp, snut, så var den lugna stunden slut.

För ett år sedan.

För ett år sedan var vi mitt uppe i en iskall och snöig vinter. Har vaga minnen från den tiden. Vi hade just blivit föräldrar, och var helt slutpumpade. Edith bara skrek och vi försökte på vårt sätt att klara av det. En dag i taget. Intressant detta med förväntningar. Jag hade trott att det skulle vara den enklaste saken i världen att ha en liten, sovande, snusande bebis. Döm om min förvåning när vår bebis inte var sådan alls. Jag tänkte men vad är detta? En temperamentsfull baby med kolik fanns inte riktigt i mina planer. Och mitt eget stressande hade jag inte alls räknat med. Och var fanns mina moderskänslor? Hela jag ekade alldeles tom, och jag mådde så dåligt av att jag inte alls trivdes med detta nya underbara liv.

För mig tog det fyra månader innan jag började se ljuset. Innan jag äntligen tyckte att det var fint att vara mamma. Ni ska veta att jag idag när jag tittar på Edith har dåligt samvete över att jag under hennes första fyra månader bara försökte stå ut, jag njöt hemskt lite. Jag sökte bara fel. Det var ju inte alldeles hemskt hela tiden, men mycket av det jag minns var jobbiga stunder.

Men det var ju mig och inte henne det handlade om. Hon var ju helt perfekt egentligen, en helt normal, frisk och vanlig liten baby. Men det tog så länge innan jag hade förstått och accepterat att mitt liv nu var annorlunda.  Det tog så länge innan jag kände klart och tydligt att jag var någons mamma. För alla är det helt tydligt inte så enkelt eller naturligt. För en del tar det en stund att bli varm i kläderna.

                                                        Morsan, jag ska lära dig om livet.

Ett vårtecken.

Jag råkar ha turen att ha två fina systrar. Bägge två är konstnärligt lagda och har ett öga för det som är vackert. Denna vackra bukett fick jag av min yngre syster, som för tillfället bor i Oslo. Jag älskar tulpaner, det har länge varit min favoritblomma. Tulpaner är ett tecken på att våren är här, eller åtminstone ett tecken på att vi är på rätt sida av året, på väg mot våren. Dessutom tycker jag det är fint att blanda tulpaner med annat grönt i samma bukett. I like.

Valvaka

Två kandidater är nu klara. Är nöjd med resultatet och vet helt klart vem som får min röst om några veckor. Alltid så spännande och stort med presidentval! Som finländare känner man då på något sätt att framtiden verkligen ligger i ens händer. Och det känns som en tid då det är dags att blicka framåt. Som typerna på bilden här nedanför gör.

 

What will the future hold?

Man vet att man är småbarnsförälder när...

...man har ätit dunderfrulle, varit ute och lekt i snön, kokat en köttgryta, storstädat hela hemmet, serverat lunch åt avkomma för att sedan lägga denna ute i vagnen innan klockan är 13. Puh. Dygnet har fortfarande 24 timmar, men effektiviteten finner inga gränser.

En fråga bara?

Hur länge tar det innan man ser någorlunda normal ut på ett zumba-pass? Jag testade det precis för första gången, kul och svettigt, men har nog inte känt mig så ograciös, okvinnlig  och stel på länge. Kan ju inte ens skaka rumpa!

Just nu.

Veckans bästa dag är här, och jag antar att ni inte klarar er utan vetskapen om vad jag sysslar med just nu, så vassego:

Bara detta är överstökat ska vi skotta lite snö, sticka iväg på lite ärenden och sen närvara vid en födelsedagsmiddag. På kvällen är tanken att vi ska dricka lite vin med min man (medan dottern sover sött, naturligtvis). Inte så pjåkigt. Auf wiedersehen!

I'm an internet addict.

Har surfat på nätet och kollat igenom gamla bilder på datorn och inser nu att jag har fått över en timme att gå igen. Jag frågar mig vad sysslade jag med om kvällarna innan internet och datorer kom in i mitt liv? En internetfri dag i veckan kanske vore nåt. Nu är det tack och godnatt, over and out, och så håller vi tummarna för att fröken på bilden sover hela natten i egen säng. Visst?

Okej då.

Glöm det där om sommarlängtan i förra inlägget! Har precis skottat snö i en timme på gården, så skönt väder! Från och med nu ska jag älska vintern.

Snöyra och sommarlängtan

Idag snöar det vågrätt utanför vårt fönster. Efter en orolig natt, med en dotter som var vaken och grät  mellan 00-02 försöker vi ta det lite lugnt. Hade en kompis med baby på förmiddagskaffe, och nu är det tyst en stund i huset. Jag drömmer mig bort till varma sommarkvällar och bruna ben. Min spegelbild på gymmet igår var bländande blek, det märks att året nog varit lite tufft.

Många reser iväg med sina familjer till andra sidan jordklotet som bäst, och jag måste säga att jag förstår dem. Tio timmar i flyg med en vild 1-åring kanske ändå skulle vara värt det? Nåväl, vi hålls nog hemma ännu denna vinter, jag får drömma mig bort med hjälp av bilder som dessa...

Meddelande.

No time för bloggen idag, full fräs hela dagen. Tror vi inte haft en så fullspäckad dag under Ediths ettåriga livstid som idag, puh! Men roligt! Så roligt att Edith nu ligger och babblar om det med sin snälla pappa som tålmodigt försöker natta henne...

Men hörni, vi ses väl igen imorn! Puss och godnatt.

Litteraturtipset.

Om Edith (och jag) får välja så läser vi gärna böckerna om Ingrid ungefär 100 gånger per dag i detta hus. Det finns en hel serie av böckerna, och de är skrivna av Katerina Janouch. Finfina bilder och berättelser om en cool liten tjej.

                                                            

En nykomling

Idag ska vi hälsa på en liten flicka. Några veckor gammal. Det är så otroligt roligt att flera av våra vänner får barn! Jag drömmer i smyg om allt roligt som vi ska hitta på...

Jag håller tummarna för att jag ska få hålla henne i min famn. Rapport kommer senare! 

Om att få som man vill

Man vaknar till mitt i natten och och gråter. Sätter sig upp i sin lilla säng och ser ynklig ut. Trötta morsan orkar inte tjafsa och plötsligt ligger man i stora varma sängen. Skönt. Mest skönt för bruden på bilden.

 

Om hur svett gör lycka.

Är precis hemkommen från mitt första träningspass på, vågar jag säga det, ett och ett halvt år! Ni ska veta att jag njöt. Aldrig har en timme känts så lång (på ett bra sätt) och så egen. Totalt fokus på mig själv och ingen som kan störa. Love it. Dessutom nytt och fräscht gym och en härlig vän som sällskap. Hoppas ivern håller i sig, och att vi får mina träningspass inklämda i vår vardag.

En annan rolig sak är att jag nu åtminstone känner till några personer som klickar in på min blogg ibland. Välkomna!

Färgklick

Jag älskar leksaker i trä! De är vackra att titta på, hållbara och kul att leka med. Här ser ni Ediths samling so far. Dessa ska vi spara, så att de en vacker dag får gå i arv till kommande generation...

På gatan där jag bor

Vi har ganska nyligen flyttat till ett litet parhus, som ligger i ändan av en liten sandväg. Här är tyst och vackert. I varje fall idag.

08.31

Dagens första bild fann jag inspiration till hos min kära vän  Maggan.  Detta är min absoluta favoritstund. Bredvid mig sitter Edith och slänger smörgås omkring sig, men det vill ni nog inte se.

Premiär!

Hej bloggen, hej världen!

Efter flera år som hängiven bloggläsare är jag här - nu som bloggare! Har länge haft en tanke om att starta en blogg där jag postar en bild om dagen - min favoritbild. Samtidigt vill jag också bjuda er in i min värld, dela med mig av mina tankar och upplevelser. Vi ska se hur det går - häng med!

På dagens bild ser ni min älskade dotter. Det finaste jag har.