Känns som om jag är värsta, bästa mamman idag. I morse hade jag väckning kl 7 för att hinna gå på musiklek med Edith. Fatta, väckarklocka! Har inte hänt många gånger det senaste året kan jag säga.
Drog på mig regnjackan och gick iväg - före klockan slagit 9. Inte det heller vanligt, kan jag tillägga. Väl framme hade vi en riktigt rolig förmiddag - Edith hade roligt och jag också faktiskt. Ska nog bli en tisdagstradition.
Men, det slog mig när jag satt där och tittade på Edith att hon alltid är den busigaste ungen av alla. Hon vill inte sitta i famnen som de andra, utan hellre gå runt och peta på alla och leta efter saker man kan titta på eller sätta i munnen. Hon är högt och lågt och protesterar minsann när jag försöker tillrättavisa henne. Ibland känns det lite pinsamt. Är ju glad över att hon är nyfiken och vill upptäcka - men den tjejen kommer nog att behöva mycket gränser om man ska våga vara bland folk. Och hon har redan nu lyckats hitta de svagheter jag har som mamma. Jag måste bli bättre på att vara sträng. Jag är så dålig på det. Har ju inget jävlar anamma i mig. Så jag är nog inte värsta, bästa mamman. Bara nästan.