Vissa dagar känns det som om allt är en enda repris. Speciellt då det kommer till mat. Hääääärligt när ungarna äter själv, kan man tycka. Inte så hääärligt om man fråga mig, just idag. Matrester som klibbar fast överallt, gammal spaghetti under mina strumpor, bananklet och smör i ungens hår. Kan någon säga mig hur härligt det är på en skala?
Ps. Och hur smart var jag när jag köpte en sittdyna till Ediths matstol i färgerna beige och vitt? När hennes favoritmat är pasta Bolognese?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar