Om saknad.

Tre fina, underbara kompisar till mig lever sina liv i Stockholm. Mina barndomsvänner. Som jag har så många roliga, knäppa minnen ihop med. Usch vad jag saknar dem. Och det känns som om just de vet precis vem jag är. För det vet min historia - och vi har en gemensam historia. Vi träffas alltför sällan. Och jag ringer dem nästan aldrig. Och jag vet alldeles för lite om deras vardag och liv. I smyg är jag avundsjuk på att de tre ju har varandra där - och jag är aldrig med. Det är dags att ta tag i det nu. Love you guys. Damn you, Stockholm - som tog dem ifrån mig. ;)