Ett litet äventyr.

Idag har jag och Edith varit på ett litet äventyr i en stad som heter Esbo. Staden som är så stor, så stor, att man aldrig någonsin kommer att hinna besöka alla stadsdelar. Ni anar inte, just som man tror att man vet ungefär hur allt hänger ihop så åker man igenom en ny plats igen. Nåväl, idag var vårt mål Karabacka. Ja, i alla fall tror jag att platsen vi besökte hette så. Vi skulle på Ediths första tandkontroll (jag vet, ganska crazy, 1-åringar sitter ju inte precis still i stolen och gapar snällt..)

Vi hoppade således på en för oss okänd buss, åkte nervöst x antal stop framåt och hoppade av i en ännu mer okänd korsning. Sen blev det bråttom, så jag sprang en kilometer längs en väldigt okänd väg. Till slut kom vi fram till en liten skola där vi hittade en skylt med texten Tandklinik.

Vi ramlade in i den minsta tandklinik jag någonsin beskådat, Edith fick en tandborste och en dam med vita plasthandskar grävde runt lite i hennes mun. Edith blev lite förnärmad över detta och brast ut i ett gallskrik. Sen hörde inte jag vad damen berättade om tandvård för småbarn, eftersom Edith är en stolt ung dam och slutar skrika först när hon anser att hon är klar. Jag tittade stressat på klockan och insåg att vi måste iväg om 3 minuter för att hinna med nästa buss. Så jag sa kiitos och tack och så rusade vi iväg igen.

Vi hoppade på okänd buss nummer två, som åkte lite kringelikrokar innan jag kände igen mig, och så var det bara att släpa upp vagnen i en snödriva för att komma till genvägen som leder till vårt hus. Puh. Detta lilla äventyr får räcka för idag - vi fixar inte fler - så nu ska vi ta det lugnt, laga god mat, jag ska dra på spinning och sen är det som så mången annan fredag soffhäng som gäller.